Räddning & kommunikation - Del 1 av 3

Här följer ännu ett utdrag från vår distansbaserade utbildning "Överlevnad - Grunder" i form av en artikelserie om tre delar som berör ämnet kommunikation i krissammanhang samt olika metoder för hur du kan tillkalla hjälp om du befinner utanför mobiltäckning och hamnat i någon form av nödsituation. 

I del 1 som kommer här nedan går vi igenom några grundläggande principer när det gäller att kalla på hjälp, och därefter förklarar vi hur man konstruerar en signaleld för att du ska kunna göra dig sedd och påkalla uppmärksamhet i vildmarken!

Och när vi ändå är inne på temat eld; för att kunna tända en signaleld behöver du ju förstås känna till hur du gör upp eld till att börja med i fältmässiga förhållanden. I onlinekursen har vi tillägnat en hel modul för just det, med bland annat ett videklipp som förklarar hur du använder tändstål, hur mycket och vad för typ av tändmaterial du bör nyttja, samt hur du går vidare till att tända din stora lägereld.

Detta klipp ligger för närvarande publicerat i flödet på vår Facebookgrupp, "Nordic Overland Adventure Club" (tillsammans med ett annat klipp från kursen om klädsel i vintermiljö). Så gå gärna in där och ansök om att bli medlem så får du ta del av allt material exklusivt för gruppen, och kanske till och med hänga med på någon av våra kommande söndagsäventyr som är helt gratis för alla! 


Nu till artikeln: 

Om du skulle befinna dig i en nödsituation så avgörs vilket det mest lämpliga sättet att tillkalla hjälp är av ett antal olika faktorer, däribland vilken plats du befinner dig på, hur långt du är från civilisation och bebyggda områden, vilka kommunikationsmedel och övrig signaleringsmateriel du har med dig, och så vidare.

Platsen du befinner dig på blir ju betydelsefull dels med tanke på vilka räddningsresurser som finns tillgängliga i området, och hur snabb insatstid de har och dels hur du kan gå tillväga för att begära räddning, det vill säga om mobiltäckning finns på platsen eller inte. I det senare fallet är andra hjälpmedel såsom t.ex nödsändare via satellit är att föredra. I båda fallen blir det av stor vikt att göra erforderliga efterforskningar innan du ger dig ut i ett specifikt geografiskt område för att ta reda på vilken kompletterande utrustning för nödsignalering du kan komma att behöva.

Avstånd till närmaste civilisation tillsammans med eventuella upphämtningsplatser (landningsplatser, vägslut osv) blir också betydelsefullt att ta reda på längs hela din planerade rutt eftersom det blir avgörande ifall du kan räkna med hjälp på den plats du befinner dig på, eller om du för egen maskin behöver förflytta dig till en mötesplats för att kunna bli upphämtad där.
Skulle du vara oförmögen att förflytta dig kan det naturligtvis snabbt bli ett väldigt allvarligt läge ifall du dels inte har möjlighet att sända nödmeddelande och dels inte kan göra dig hörd eller sedd för att påkalla hjälp och upptäckas.
Att vara bekant med platsen du avser befinna dig på är alltså av yttersta vikt både för att undvika nödsituationer, men också för att lättare kunna ta dig ur dem om något skulle inträffa. Så skaffa kännedom om väderstreckens riktning, landmärken samt avstånd till bebyggelse, havskust, gränser osv i området.

Så sammanfattningsvis blir planeringsfasen inför din resa eller vildmarksäventyr det mest betydelsefulla för att kunna få adekvat undsättning i samband med eventuell nödsituation, sjukdoms- eller skadefall. Utifrån det kan du som tidigare nämnt avgöra vilken utrustning du behöver ha med dig.

Ytterligare kopplat till platsen du befinner dig på så försök att tänka som den som söker efter dig. Varifrån kommer dem? Hur ska de kunna upptäcka och lokalisera dig? Om vegetationen är tät vilket omöjliggör visuell upptäckt från luften så överväg att ta dig till mer öppen eller högre terräng. Dock så är grundregeln när det gäller upptäckt i samband med nödsituation att du så långt det är säkert bör kvarstanna på, eller i nära anslutning till den plats där du började förstå att du gått vilse, eller där den eventuella olyckan inträffade. Detta då det är lättare för sökpatruller att hitta dig om du t.ex är i närheten av vandringsled eller liknande, och inte avvikit för långt ifrån denna.

Signalering
För att gå vidare till konkreta metoder för signalering så har vi ju redan varit inne på två av dem; nödsändare via satellit samt mobiltelefon. Utöver det finns det en mängd andra metoder som lämpar sig mer eller mindre väl, återigen beroende på under vilka omständigheter du befinner dig i och vilka medel du har att tillgå. Vissa metoder är helt och hållet improviserade, som till exempel signalelden. Medan andra kräver någon form av utrustningsdetalj eller signalanordning, däribland nödbloss och signalspegel.
Låt oss börja med signalelden; i vanlig ordning så styr den omgivande terrängen och omständigheterna i övrigt om det är lämpligt att använda en signaleld eller inte. I vissa fall kanske det är din enda möjlighet, om du saknar andra sätt att påkalla uppmärksamhet på.

Det du vill åstadkomma med signalelden för att maximera dina chanser till upptäckt och lokalisering är dels att få en kraftig rökutveckling, och dels att röken faktiskt kommer synas. Dessutom måste elden gå snabbt att tända, och snabbt ge mycket rök. Det betyder att signalelden är bäst lämpad i de fall du befinner dig på en och samma plats under en något längre tid, där du har möjlighet att förbereda en eller flera signaleldar som du snabbt kan tända med brinnande grenar från din vanliga eld som du använder för matlagning, vattenkokning osv. Ännu bättre är att även förbereda en eller flera tändfacklor som förvaras skyddade från väta, i närheten av din eld.

Om du skulle upptäcka ett flygplan eller höra en helikopter närma sig kan du således omedelbart greppa en fackla, tända den snabbt i elden och därefter använda den för att tända dina signaleldar.
För att ge kraftig rökutveckling krävs hög värme i kombination med fuktigt (levande bränsle). Det kan tyckas som en svår ekvation att få ihop eftersom levande bränsle brinner dåligt. Det innebär dock att du behöver ha en kraftig grundbrasa som du sedan placerar t.ex färskt granris eller annan grön vegetation som grenar från lövträd osv för att åstadkomma rökutvecklingen.
Ett utmärkt sätt att förbereda dina signaleldar är att först konstruera en tripod av t.ex ca 2-3m långa störar. Bind ihop dem ungefär på mitten och “fäll ut” benen så att den står stadigt.

Därefter placerar du ett väldigt väl tilltaget knippe kråkris och fyller på med torra småkvistar, med fördel från gran eller tall. Kråkriset kommer brinna fort och varmt och kvistarna gör att elden håller sig tillräckligt länge för att antända den gröna vegetationen som placeras högst upp. Innan elden är klar stoppar du in bunt torr björknäver (minst i storlek av en knytnäve) i botten av kråkriset. Det är björknävern du sedan kommer tända med din fackla som i sin tur sedan antänder kråkriset och resten av elden.
Slutligen ser du till att vattensäkra hela elden genom att t.ex trä en sopsäck över, eller improvisera regnskydd med hjälp av stora gröna blad, t.ex näckrosblad eller liknande.

Att anlägga tre stycken sådana här signaleldar som antänds samtidigt skapar en stor rökutveckling från tre olika punkter som blir svår att förväxla med en vanlig lägereld.
Till vänster: antändning av signaleld med tändfackla. Till höger: antändning direkt med björknäver.

Att tänka på i samband med att du förbereder dina signaleldar är hur platsen du befinner dig på ser ut.Om du t.ex befinner dig i vintermiljö med snötäckt landskap kan den vita röken som uppstår från grön vegetation vara svår att upptäcka från luften. Därför kan det istället vara ett bättre val att skapa svart rök, genom att t.ex placera utskurna gummibitar i elden, t.ex från en skosula, ett liggunderlag eller annat syntetiskt material. Tänk dock på att röken från brinnande plastmaterial är starkt giftig och bör således endast användas i samband med en skarp nödsituation.

Om du befinner dig i väldigt tät skogsmiljö med kraftig övervegetation kan du behöva placera dina signaleldar med lite längre avstånd från varandra, eftersom grenverket kommer göra att röken sprids och diffuseras. Lägg därtill att det även råder lågtryck.
Lågtrycket kommer hålla nere röken och göra att den kan spridas i sidled och kanske inte ens nå upp över grenverket. Under dessa omständigheter gäller det att söka höglänt terräng att placera signaleldarna på, och samtidigt vara väldigt generös med mängden bränsle du bygger eldarna av.När det gäller själv tändfacklan du använder för att tända elden så kan den exempelvis bestå av en ca 50-60cm lång gran- eller tallpinne som du i ena änden klyver två gånger i ett kryssmönster.

I gliporna mellan de fyra klyvna delarna klämmer du in rejält med torrt björknäver samt torra och tunna tall- eller grankvistar i storleksordningen strax över kråkris. Facklan tänds sedan i din lägereld, eller genom att snabbt göra upp en liten separat nävereld.

Som komplement till signaleldarna, om du befinner dig på en öppen plats väl synlig från luften kan du placera ut föremål som bildar bokstäverna SOS på marken. Är det snö fungerar det utmärkt med granris, men om det är barmark får du istället hitta material som skapar starkt kontrast till marken under.

I del 2 av artikelserien kommer vi in på andra metoder för signalering; nämligen signalspegel, nödbloss/nödraketer och en s.k "buzz-saw". 

Tills dess, kom ihåg att övning ger färdighet så pröva gärna några av metoderna som vi gått igenom. Men kanske i lite mindre skala för att undvika eventuella räddningspådrag! 

Jonas & Anton
Nordic Overland Crew